Ikväll är en kväll då jag mest saknar folk hela tiden. Sådär att ensamheten gör sig påmind även att man vet att man inte är ensam. 

Saknar Elsa för att hon inte har sin resväska här i lägenheten och spenderar vardagen med mig.

Saknar Moa som är långt bort, gör i för sig det hon är bäst på. Jag är så stolt över henne men ändå suger det att hon inte är nära. 

Saknar Bella som njuter i England med sitt liv som au-pair. Men saknar hennes spontana sms och samtal om att träffas då vi sitter ute och röker och pratar om livet.

Saknar Elle (som i för sig inte alls är långt bort). Saknar att ha henne här också fast att hon njuter av sitt liv i Växjö, men saknar den galna bruden.

Saknar Linn, min jordgubbe för att hon inte är här och kan träffas titt som tätt. Jag vet att hon njuter på högskolan och allt men ändå önskar jag att hon var närmare. 

Saknar Siri som är sådär jobbigt långt bort. Hon jobbar på och kommer framåt i livet men ack så underbart det hade varit att ha henne i samma stad och allt sånt där.

Saknar Sofie som liver livet i storstaden, också sådär jobbigt långt bort att en spontan fika inte kan tas.

 

Ibland så tycker jag det är så jobbigt att jag är kvar i denna staden. Att jag faktiskt inte kommit härifrån och står och trampar och har mig. Och ibland kanske man helt enkelt måste ha sådana kvällar.

Och ensamheten gör sig så himla mycket påmind en sådan kväll.